Mitt liv och mina tankar

Jaha då har man gråtit lite till idag då. En unge i minuten får mig alltid att gråta... Speciellt när det händer något oförutsett som sedan såklart slutar lyckligt. För då börjar jag alltid tänka på alla de som det inte slutar lyckligt för. Som inte får tillbaka sin bebis levande... Sen sitter jag där, tårarna och snoret rinner och har jag väl börjar gråta kan jag inte sluta... Undra hur många En unge i minuter jag hinner se innan det är min tur att ligga där. Imorgon är det bara 10 dagar till BF... Och det känns som jag har förträngt det lite. Väskan är inte packad, bebisens saker är framplockade men har inte tänkt på vad jag behöver ha med mig. Vaggan är inte bäddad, har inget spjälskydd. Vi har inte fixat babyskydd till bilen än... Jag har inte en enda amningsbehå som passar, de är precis lagom nu, så när mjölken rinner till kommer jag inte få på mig dem! Men det har varit så mycket med köket så man har liksom lagt förlossningen åt sidan... Det känns som det fortfarande ligger långt fram i tiden och inte något som kan hända vilken dag som helst! Måste nog försöka ställa in mig på att det faktiskt kan hända när som helst. Petter sa det i lördags när jag hade lite ont, att han vet inte vad jag vill ha med, att jag måste fixa det innan, så han slipper springa och leta saker medans jag har ont... Och det har han rätt i, så i söndags bestämde jag mig för att packa min, bebisen och Natalies väska... Gjorde jag det? Nej....... Men imorgon, då, då ska jag nog göra det... Känns som att så länge jag inte packar och är klar så är det inte på riktigt... Längtar sjukt mycket efter min bebis men samtidigt känns det inte riktigt som att det är på riktigt... Måste väl börja inse att det är på riktigt......

Kramen