Nattskräck
Natalie lider av nattskräck. Hon har bettet sig underligt några nätter förut men igår hade hon ett anfall på nästan 45 minuter. Och självklart var jag hemma själv. Hon skrek rakt ut och sparkade omkring sig. Ögonen var vidöppna. Lyckades inte få någon kontakt med henne och så fort jag rörde henne skrek hon ännu högre och sparkade ännu mer. Lyckades få ner henne i soffan där jag försökte lugna henne. Hon bara kastade sig fram och tillbaka och skrek och hostade. Det var det värsta jag varit med om, lyckades inte få någon kontakt med henne alls, hon tittade inte på mig utan igenom mig. Efter ett tag började hon lugna ner sig, och sedan kom Petter hem från jobbet. Efter ett tag lyckades jag lugna henne och helt plötsligt började hon svara när vi pratade med henne. Helt plötsligt så undrade hon vart hon var någonstans, det var lite obehagligt. Hade aldrig hört talas om nattskräck innan Petter nämnde det. Och då förstod jag varför hon inte svarat när jag pratat med henne, hon var ju inte vaken! Därför hon hade så vidöppna ögon och därför hon undrade vart hon var någonstans. Hon fick välling och sedan somnade hon om i sin säng. Hon har ju inget minne av det alls men det har jag!
Har läst en massa om nattskräck och allt stämmer in på henne, så är ingen tvekan om vad som hände inatt. Men det var otroligt obehagligt, har inte kunnat sova många minuter inatt, har i princip legat och lyssnat efter henne hela natten. Hon och Petter gick upp vid sju för att äta frukost medan jag fortsatte sova. Sedan kom Natalie och gjorde mig sällskap så sov vi ihop till elva ca...
Hoppas att det dröjer till nästan anfall...
Vad är nattskräck?
Hur skiljer det sig från mardrömmar?
Hur länge pågår nattskräck?
Kan jag göra något?
Hur ska jag agera när det händer?
Inom 15-20 minuter brukar barnet ha lugnat sig och somnat om. Han eller hon kommer inte att komma ihåg det på morgonen och det är bäst att inte påminna om det.
Hur kan jag förebygga mot det?
Nattskräck tenderar att hända i början av natten, när ditt barn sovit 2-3 timmar och du kan också försöka förebygga genom att varsamt väcka ditt barn ungefär 15 minuter innan det vanligen börjar. Detta ändrar sömncykeln och brukar förhindra att barnet får nattskräck.
Hej! Läser din blogg då och då. Min son lider också av nattskräck. Första gången de hände va jättehemskt, vi visste inte vad vi skulle göra. Han var helt okontaktbar och så fort vi rörde vid honom blev de värre. Fick tipset att sätta mig brevid hans säng och säga "mamma är här" eller "pappa är här" och sen bara vara nära och vänta ut (utan att röra). Testade nästa gång de hände, och visst han gallskräck och sparkade, men dock bara 2-3 minuter istället för 20 min, sen somnade om helt själv. Hoppas att nästa gång blir mindre dramatisk för er.